Sluta komma med ursäkter

Var och tränade idag, och kände att dagsformen var lite sådär. Jag var ute och sprang 5 km igår mitt på dagen, vilket under vanliga omständigheter inte är så mycket. I den här värmen var det dock något helt annat. Svettades så att min klänning (ja jag har en träningsklänning) blev helt genomblöt.

Jag sprang från jobbet på Lidingö till Ropsten för att sen ta tunnelbanan hem, och när jag gick av vid centralen var det en blöt fläck över… typ hela sätet. Skämdes väldigt mycket och hoppas att ingen var tvungen att sitta på min svettfläck. 😅

Så på träningen idag, så kände jag mig lite ur form, dålig vätskebalans och trötta muskler, och jag hade sån lust att fälla en kommentar om det till hon som var bredvid mig på passet.

Sen hejdade jag mig och sa åt mig själv (inte högt då alltså) att ursäkter tar en inte framåt, det enda som gäller är att göra sitt bästa utifrån de förutsättningarna man har just nu. En annan dag är det den bredvid som tycker att den är i dålig form, men det blir ju inte bättre av att den berättar det för alla runtomkring.

Så jag var glad och tränade, och svettades ut ytterligare några liter. Nu äter jag saltlakrits och dricker rött iste för att återställa kroppen, vilket grå ganska bra hittills.

Det här med att inte hitta på ursäkter gäller förstås också resten av livet. Som till exempel att blogga. Bara för att wordpress-appen slutar fungera så betyder inte det att jag ska ge upp och lägga ner, det är bara att hitta en annan lösning och fortsätta jobba framåt.

Återkommer med träningsklipp från landet, sallader, och annat.

Hej så länge!

Skifta fokus

Det som absolut inte fick hända hände. För några månader sedan sa jag till mig själv att om jag nu ska starta en blogg så måste jag hålla det uppe. Jag får inte glömma eller strunta i det bara för att jag plötsligt hittat ett nytt, roligare projekt (och nya projekt är alltid roligare).

Det nya projektet är i det här fallet en fantasybok, och det går bara så fruktansvärt bra att skriva, och det är så himla kul att få fantisera ihop mitt eget universum och alla fantastiska grejer som finns i det.

Så nu har de senaste veckorna gått åt till magiska krafter, försvunna regenter och gröna bergiga landskap, och jag måste säga att jag är ganska besviken på mig själv.

Men men, som ni märker så har jag ju lyckats styra tillbaka min uppmärksamhet. Inte för att jag tänker sluta med min bok, den ska ges ut och bli en riktig bästsäljare så småningom. Men bloggen ska inte åsidosättas för det, men jag tror att det kanske var nödvändigt med några veckors förvirring, för att få lite ordning på allt (för det är logiskt).

Resetips: Oxford

Oxford, är en fantastiskt fin liten stad, som är väldigt stor för sin storlek. Fastän de bara har 150 000 invånare finns det så mycket restauranger och affärer.

Just nu blir det lite halvdana inlägg, jag försöker komma på banan igen med bloggen mitt i en massa semester och identitetsförvirring(det är inte en kris ännu). Men senare i veckan kommer förhoppningsvis lite mer om tatueringen, och om min träning ute på landet.