Vaka för mormor

Nattpromenad hem från Stockholms Sjukhem. Mormor flyttades dit idag från sankt Göran, och kommer inte leva så länge till.

En fin grej är att man får ha med sig djur dit, så imorgon kan jag gå dit med Dóttir och sitta. Sen kommer jag också vara så illa tvungen att ta med mig datorn, för har en skoluppgift på 15 000 tecken som inte är skriven och ska in imorgon.

Men kommer ändå vara skönt att finnas där ifall det händer något, om hon nu inte dör inatt.

Dagens outfit: tenniskjol från Adidas

Precis som typ alla andra svenskar, blir jag överlycklig när det blir varmt och man kan vara lite lättklädd. Tänk att man kan hoppa i en body och en kjol och så är man klar sen!

Min fästman stod för fotograferingen, och hur snyggt blev inte detta? Tack Stefan 🙂 

Kjolen köpte jag i vintras som födelsedagspresent från farmor och farfar men det var idag som jag verkligen kände att den kom till sin rätt.

Dóttir vaktar mina inte så fotriktiga, men väldigt praktiska skor.

 

 

 

Utflykt till Ulriksdal

Det är lite tungt just nu. Mormor fick en stor hjärnblödning i torsdags och ligger på sjukhus. Hon är inte kontaktbar och det går inte att säga om hon kommer klara sig och i så fall i vilket skick.

Men det går inte att vara ledsen hela tiden. Jag tycker mycket om det här med att sörja randigt, som de säger att barn gör. Gråt en stund, gör något annat en stund, gråt lite till, och så vidare. Så igår åkte vi på utflykt till Ulriksdal och hade det mysigt i vårvärmen, och jag förvånade mig själv genom att klippa färdigt en vlogg om det redan samma kväll.

Sorg är så komplext. Att mormor kanske inte kommer finnas mer får mig att känna så många olika saker. Jag är så glad över den relationen jag har med mormor. Vi vet var vi har varandra, har delat så himla mycket roligt, och det finns ingenting som jag önskar att jag hade sagt till henne men inte gjorde. Samtidigt är det helt ofattbart att tänka på alla fina stunder och att det kanske inte kommer bli några fler.

Sörja randigt tänker jag göra, annars kommer livet stanna upp och kollapsa helt, och det hade inte mormor gillat. Det ska hända grejer, och man ska se till att njuta av tillvaron. Här är videon från Ulriksdal, och lite bilder. 

Stefan tog en massa närbilder, och en blev så bra att den fick bli ny header.

Är inte sponsrad av Adidas, men det står med på min mentala bucket list att bli det…

Jobbar på att göra bloggen fantastisk

Just nu är det mycket frustration i mig. Jag har en tydlig bild i huvudet över hur jag vill att bloggen ska se ut, och så hittar jag inte ett tema som stämmer överens med det. Det är liksom alltid något som är fel eller fattas. Ett mellanrum ser knäppt ut, typsnitt som inte vill med sig, eller också finns det ingen header.

Det fanns en tid när jag var ganska bra på att koda bloggar, men det var nu cirka åtta år sedan, och gissa om det stör mig att mitt 14-åriga jag var så himla mycket bättre på datorer än mitt 22-åriga jag.

Men känner jag mig själv så kommer jag inte kunna slappna av förrän det har blivit riktigt bra, så jag gjorde det enda rätta. Tog fram en två och en halv timme lång Youtube-video om hur man gör sitt eget tema. Önska mig lycka till!

 

Promenix på Norrmälarstrand

Så skönt att våren äntligen är här. Man glömmer liksom bort hur skönt det är med sol och värme på vintern, särskilt i år när vintern verkligen höll i sig tills för en vecka sen.

Här är lite foton från gårdagens promenad på Norrmälarstrand. Dóttir satt och gnällde vid dörren hela förmiddagen tills matte och husse till sist tog sig ut i solskenet. Det blev mjukglassdebut också, men den fångades inte på bild på grund av glasshungrighet.

   

Vi hade lite problem med att posera ihop, Dóttir ville titta på mig när jag tittade in i kameran, och titta in i kameran när jag tittade på henne…

Så härligt att se Dóttir njuta av solen. Eftersom hon är en liten decembervalp, så har hon inte direkt varit bortskämd med varmt väder sina första månader i livet.

En riktig bonus var att vi träffade en annan sheltie på stan för första gången. Kessie, fem år, var lugn och trygg och så så vacker. Kanske Till min och Stefans stora glädje satte hon också Dóttir på plats när hon var för på, det är bra när hundarna kan uppfostra varandra.

Panikattack, sallad och solsken

Fantastiskt hur en dag ändå kan bli så bra när den började så knasigt. Jag fick en panikattack för första gången på länge, för att livet är frustrerande, och för att jag har sovit för lite under en längre tid.

Det hade varit så skönt om jag kunde säga att jag hanterade det vuxet, gjorde mina andningsövningar och intalade mig själv att det kommer kännas bättre snart, men tyvärr fick jag istället ett redigt utbrott på mitt skrivbord och dess tillbehör. Stackars sambon stod i skottlinjen och fick ett anteckningsblock på sig…

Meen, som så mycket annat i livet gick det över, och Stefan och Dóttir tröstade mig. Efter det åkte Stefan till universitetet, och jag låg hemma och var allmänt utmattad som man lätt blir av panikattacker, och hoppade med Dóttir. Sen kom Stefan hem igen, och vi fixade sallad och hade årets första picknick. Vi gjorde varsin sallad med babyspenat, zucchini, morot, tomat, salladslök, paprika, mozzarella, vällagrad cheddar, spansk lomo, massor av basilika, balsamico och olivolja. Med andra ord: en sallad som både är nyttig och tillfredsställer cravings.

Livet alltså. Jag är så glad över att jag trots att jag får mina sammanbrott och tycker att allt är en katastrof, bara någon timme senare kan sitta och tänka att jag ändå hart det väldigt bra. Jag är så lyckligt lottad att leva det liv jag lever. Utmaningen är att hitta ett sätt att komma ihåg det vad som än händer. Något som brukar funka när jag har lite lättare ångest, ilska eller stress är att tänka ut vad det är som är viktigast för mig att göra just nu. Det kan vara att plocka undan i köket, skicka ett mejl, eller något så enkelt som att sätta upp håret (förvånansvärt ofta är jag arg för att min lugg är i vägen). När jag ger mig själv en uppgift, kan jag bli lite lite lugnare av att veta att jag gör det jag ska, och då har jag köpt mig extra tid till att fundera på vad jag ska göra med resten av livet.

 

Välkommen hit!

Välkommen till min blogg! Jag är en kreativ livsnjutare (åtminstone ganska ofta), och mitt största mål just nu är att nå elitnivå inom Crossfit. Mina två stora kärlekar i livet är min fästman Stefan och min hundvalp Dóttir.

Här på bloggen vill jag försöka publicera så nyttiga grejer som möjligt. Jag ska göra vad jag kan för att undvika ett flöde fyllt med bilder på hur trevligt jag har det och/ eller hur snygg jag är, och istället fylla bloggen med sånt som du kan göra något med. Innehållet ska vara fokuserat på hälsa och livsstil, och det ska vara sådant jag tycker att andra borde få veta eller tänka mer på. Det kan vara allt ifrån varför alla borde äta mer syrade grönsaker, till hur man ska bära sig åt för att lyfta tunga vikter utan att skada sig.

Hoppas du blir kvar här och blir lite klokare och lite gladare av det jag skriver!