”Genier är inte lyckliga”

Det var ganska blåsigt idag inne i stan… Försökte ta en selfie till det här inlägget, såhär gick det:

Under de senaste månaderna har jag haft mycket oro i kroppen. Fastän livet går bra och jag kan styra över min tid och göra det som känns viktigt för mig, så mår jag inte riktigt bra. Jag känner mig stressad och oroar mig över om jag gör något fel, som om det kommer få oanat dåliga konsekvenser i framtiden.

Igår när jag var ledsen, och frustrerad över att jag upplever att jag är för känslig, sa min fästman “Men Magdalena, genier är inte lyckliga” och gav en massa exempel på duktiga författare och konstnärer som lidit sig igenom sina liv och trots att de uträtat stordåd och varit lyckade på pappret. Och trots att det kan låta som ett lite osmakligt och/eller tragiskt sätt att trösta någon så fick det mig att känna mig lite bättre.

STOR DISCLAIMER: Det här betyder inte att jag tror att jag är ett geni.

Men det kändes lite skönt att se det ur den synvinkeln, där jag inte är misslyckad för att jag alltid känner att jag borde ha gjort mer och bättre. Att ägna all sin lediga tid åt att fundera, analysera och försöka skapa nya saker är jobbigt, och det kan faktiskt vara okej.

Klyschan om den lidande konstnären kanske inte är så tokig ändå. Det kan vara ett bra sätt att påminna sig om att det är okej att inte vara nöjd, även om du känner att du borde vara det.

Hett tips för den som vill lindra sin oro är att uppsöka närmsta pälsdjur att gosa med. I värsta fall får ett icke levande gosedjur duga. Att klappa en hund, katt, kanin, eller gosedjursorm är bra för själen. Det är jag helt säker på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *