Panikattack, sallad och solsken

Fantastiskt hur en dag ändå kan bli så bra när den började så knasigt. Jag fick en panikattack för första gången på länge, för att livet är frustrerande, och för att jag har sovit för lite under en längre tid.

Det hade varit så skönt om jag kunde säga att jag hanterade det vuxet, gjorde mina andningsövningar och intalade mig själv att det kommer kännas bättre snart, men tyvärr fick jag istället ett redigt utbrott på mitt skrivbord och dess tillbehör. Stackars sambon stod i skottlinjen och fick ett anteckningsblock på sig…

Meen, som så mycket annat i livet gick det över, och Stefan och Dóttir tröstade mig. Efter det åkte Stefan till universitetet, och jag låg hemma och var allmänt utmattad som man lätt blir av panikattacker, och hoppade med Dóttir. Sen kom Stefan hem igen, och vi fixade sallad och hade årets första picknick. Vi gjorde varsin sallad med babyspenat, zucchini, morot, tomat, salladslök, paprika, mozzarella, vällagrad cheddar, spansk lomo, massor av basilika, balsamico och olivolja. Med andra ord: en sallad som både är nyttig och tillfredsställer cravings.

Livet alltså. Jag är så glad över att jag trots att jag får mina sammanbrott och tycker att allt är en katastrof, bara någon timme senare kan sitta och tänka att jag ändå hart det väldigt bra. Jag är så lyckligt lottad att leva det liv jag lever. Utmaningen är att hitta ett sätt att komma ihåg det vad som än händer. Något som brukar funka när jag har lite lättare ångest, ilska eller stress är att tänka ut vad det är som är viktigast för mig att göra just nu. Det kan vara att plocka undan i köket, skicka ett mejl, eller något så enkelt som att sätta upp håret (förvånansvärt ofta är jag arg för att min lugg är i vägen). När jag ger mig själv en uppgift, kan jag bli lite lite lugnare av att veta att jag gör det jag ska, och då har jag köpt mig extra tid till att fundera på vad jag ska göra med resten av livet.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *